Hinner i kapp en, när man slår upp dagens tidning och i mitten, i centrum, hittar man denna. Så typiskt lillebror, ville alltid vara centrum, synas, höras. Och även efter sin död gör han det.
När jag kom hem i morse efter nattens arbete, föll jag i hop som ett litet barn, och bara grät o grät tills jag somnade helt utmattad. Hela nattens känslor kom ut på en o samma gång. Vaknade och fick samma käftsmäll i magen, och bara fortsatte att gråta, tills slut kunde jag samla mig o gå upp, och har nu varit vaken i lite mer än en timme. Fortfarande i pyjamas, fortfarande med tårar i bröstet o ögonvrån, tänker: Hur i helvete ska jag orka dagen? I dag är det en vecka sen, min lillebror har varit död i en vecka, två timmar och tio minuter. Hur ska jag orka hela mitt liv utan honom. ALDRIG ALDRIG ALDRIG få höra hans röst igen? Det är helt obegripligt, och jag förstår inte hur det ska gå till, men med dödsannonsen inne, fick jag verkligen känna på lite mer att detta är min verklighet, på riktigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Säg vad du vill