Tack

Ni som skriver till mig, på msn, på mail, på bloggen, på ja allt.
Ni ska veta att ert stöd är stärkande, även om vi kanske inte kände varandra, så är ni en del av Danne, ni har något att säga, och det känns i hela kroppen att Danne är som jag uppfattade honom även med många av sina vänner. Det är skönt att ha er, att höra era minnen och hur ni haft det med honom. Jag vet att det stärker mamma o Krille också, de är här flera ggr om dagen och läser, och jag berättar allt, vi skrattar åt era minnen med honom, det gör honom levande för oss. Det känns bra att ni är så många som har så fina minnen av honom, som älskade honom på ert sätt, kanske till o med hatade honom stundtals, men vi vet ju alla att man inte kunde hata honom för länge, för visst fan var han där med sitt varggrin och fina ögon, la huvudet på sne, och man bara smälte. Och jag känner i hela kroppen att han sitter där han nu än är, och är stolt över oss alla, stolt över att vi är så många som sörjer, att han är så älskad o omtyckt, att han alltid kommer vara med oss i hjärtat.

Mamma o Krille bad mig hälsa att det värmer, att de själva önskar att de hade orken att blogga om sin sorg, men som ni vet hanterar vi sorgen olika, detta är mitt sätt, ni blir min styrka, och därför, blir bloggen också ett sätt för mamma o Krille att hantera sin sorg, genom min blogg och mina minnen, mina känslor, för vi känner detsamma på så många punkter.

Ingen kan tränga sig på i detta läget, tvärtom, för det är skönt att inte vara ensam i sorgen, jag tror vi stärks av varandra, och även ni som inte ens kände Danne eller mig, era ord betyder också mycket, för det känns bra i hjärtat, att inte vara ensam.

Man kan aldrig säga ngt fel, glöm inte det!