dag 3, 17 maj

Vaknade med tårarna forsande, fortfarande helt obegripligt, det kan inte vara sant, inte lillebror, min lillebror, den enda lillebroderna jag har. Hjärtat känns som ett öppet sår, det ont, fruktansvärt ont.

Pratar med mamma säkert tusen ggr, får rädda på en del fakta om hur det egentligen gick till, skriker ut i smärta o ilska, fattar inte, kan inte fatta!! Men den jävlen ljög för mig, men h*n får sitt.

Går ut o träffar Magda, Leia behöver det, hon behöver också sina vänner, precis som mamma. Går hem till Jessi, gråter lite, pratar massor och säkert upprepar mig miljontals ggr, precis som med Magda.

Pratar med mamma ännu mer när jag kommer hem, funderar på begravningen, funderar på meningen med allt, varför? VARFÖR? VARFÖR?

Sitter uppe länge, blir tröstade av alla orden hans vänner skrivit på facebook, gråter lite, och tänker för mig själv, är jag normal, jag pratar normalt, beter mig säkert normalt, men i är helt fucked up i huvudet. Det kan inte vara sant, det får inte vara sant, får fysiskt ont i hjärtat igen, och tänker på min fina lillebror.

Meckar med bilden i headern, det vill sig inte, det strular som fan, tror det är Danne, jag vet att han inte vill ha det så, han hade aldrig velat att jag la ut en bild på honom som död, det vet jag, men när det fan strulat till för länge, pratar jag högt, och informerar honom om att detta är inte hans sorg, han får inte bestämma detta, det är min, och han får fan acceptera det. Då får jag äntligen in fotot. Lite scary va? Men bror har sin vilja, och jag har min, och för mig är det viktigt, att kunna acceptera o se, att han verkligen är död, att det verkligen är min bror som är det, min Daniel, och jag tror att genom att se hans ro fyllda död om och om igen, kanske det blir lättare, för så är min verklighet, jag har allt etsat fast i huvudet, får inte bort det, vill inte ha bort det,men kan inte förstå ddet, eller kan jag? Jag vill dela den med er, jag vill att ni ska se min fina bror, som trots att han är död, fortfarande är fin, men för första gången i sitt liv, ro fylld.
För död eller levande, är Danne den finaste lillebrodern jag kunnat haft, trots all smärta oro han orsakat mig.

Älskar dig lillebror