Fortfarande

Vissa dagar är bättre än andra, just nu,
är jag mest sorgsen
av saknaden, som aldrig tar slut, hur skulle den?
Inte varje dag jag är nedstämd, men i bland, sköljer det
över mig som en våg, och tårarna kan inte hindras.
Smärtan den försvinner aldrig, hur skulle den?
Men visst, det är ju bättre, det blev bättre,
men ändå aldrig bra.
Blir det någonsin bra?

Två års dagen närmar sig med stormsteg, och jag ser inte fram emot det