söndag 7 november 2010

Det tar aldrig slut

Om jag hade haft modet och orken,
hade jag försökt hjälpa till,
försökt rädda andra, för att inte gå din väg,
men istället är jag så jävla förbannad,
på drogerna, på valet att inte vilja leva längre,
att förstöra sig själv.
Till vilket pris?
På andra människors fysiska och psykiska bekostnad.
Är det värt det?
Nä, jag skulle nog inte kunna arbeta med det,
för jag hade inte kunnat rädda någon,
jag kunde inte ens rädda dig lillebror,
min fina lilla söta bebis som växte upp
till ett litet monster som målade
kylskåpet rosa,, som stal min pengar,
som försvann i flera dagar,
som gjorde olagliga saker
och som till slut dog.
Inte ens dig kunde jag rädda