fredag 24 september 2010

Aldrig tar saknaden slut

Varje dag saknar jag dig,
tänker på dig,
men har också lärt mig,
att göra detta utan att gråta.
Ja, varje dag.
Visst gråter jag ofta fortfarande,
mest i min ensamhet,
för alla andra rullar livet på,
för mig är det inte så.
Är inte hel, kommer aldrig bli det,
är mest arg, på att du dog,
på att du svek mig genom att dö
och på att jag aldrig får veta varför.
Men jag spelar spelet och låter sällan någon veta,
hur jag egentligen mår, i bland faller jag igenom
men oftast klarar jag av det bra,
för det har jag lärt mig på tiden som gått.
Saknaden är så oändligt stor lillebror