27 veckor utan dig

I förrgår kväll var vi hos dig. Mamma, Krille o jag.
Tände lite ljus, kan du tro? Det förra jag satt hos dig,
va fortfarande kvar hos dig, så det liksom de andra
ljusen blev tända.
Det var nästan lite mysigt hos dig. Kolsvart ute, och ett par ljus tända.
Hade det inte varit för det var så jäkla blött ute, och för att CM började,
hade jag stannat hur länge som helst, nära dig, på ngt sjukt sätt.

Vissa dagar påminns man mer om smärtan, andra
dagar flyter det på utan att man hinner tänka,
men det gör fortfarande så fruktansvärt ont,
när jag minns, att resten av mitt liv får jag leva utan dig :(

Är det inte konstigt?

I går var det ett halvår sen lillebror dog,
men det var också ett år sen min kusin dog.
Ett halvår emellan, på dagen.
Visst är det konstigt?


Var hos lillebror i dag, mamma, lillan o jag.
När jag satt där o tårarna föll,
sa lillan, men mamma, varför gråter du?
Du behöver inte gråta, det behöver du inte.

Som vanligt har hon egentligen rätt,
varför gråter jag? Det hjälper ju inte ändå,
jag kan inte få tillbaka min lillebror iaf,
för det, förstörde snällt hans kompis,
förstörde rätten att få behålla min lillebror,
förstörde mitt liv, tog min lillebrors, men till vilken mening?
Jag hoppas innerligt, att en dag, får du igen T.J,
en dag, hoppas jag du får känna smärtan jag känner,
en dag hoppas jag du får lida, för allt skit du gjort,
men framför allt, att du valde att ta min lillebrors liv.
För det var det du gjorde, det är DITT fel,
du kunde räddat honom, men valde att inte göra det,
du dödade honom. DU är en jävla mördare!

Och ja, jag är fylld med hat, jag vet jag borde förlåta,
men jag kan inte, min lillebror är min lillebror,
och han hade ett långt liv framför sig,
men T valde att inte ringa ambulansen,
och då valde han också, att min lillebrors liv
inte var värd att fortsättas, och för detta går han fri.
Trots lagen säger ngt annat

3 kap. Om brott mot liv och hälsa

5 § Den som tillfogar annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1993:207).

6 § Är brott som i 5 § sägs att anse som grovt, skall för grov misshandel dömas till fängelse, lägst ett och högst tio år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller eljest visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (1988:2).

7 § Den som av oaktsamhet orsakar annans död, döms för vållande till annans död till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Har gärningen begåtts vid förande av motorfordon skall vid bedömande av om brottet är grovt särskilt beaktas om gärningsmannen varit påverkad av alkohol eller något annat medel. Lag (1993:1462).

Jag tycker iaf att paragraf 7 är rimlig.


Men nu snurrar jag i väg det i all min ilska,
jag som bara skulle sända en tanke till
de som vi förlorat på ett år.

Först min kusin, sen min mormors bror, och till sist
älskade fina underbara lillebror
(som var den enda jag egentligen kände)

Vila i frid alla tre

♥

26 veckor

Snart ett halvår, vart tar tiden vägen?
När ska smärtan släppa?

Jag drömde om dig i dag, den var så verkligen,
den var så riktig.
Från ingenstans dök du upp, kramade mig hårt,
sa att allt bara var ett spel för gallerian pga skulder,
men att du fanns i närheten av mig hela tiden,
jag ser dig bara inte. Jag blev så glad, lycklig,
'för allt var bara bara en ond jävla dröm,
du var inte död, du bara gömde dig, och att veta det,
gjorde allt uthärdligt. Att veta att du måste hålla dig undangömd
var inget, du var ju i liv, det var det viktigaste, och kanske
en dag kunde vi träffas igen, och kramen jag fick, det var den
bästaste av bästa någonsin.
Sen vaknade jag, och det slog mig att allt bara var en dröm.
Du är fortfarande död, hur gärna jag än vill att det inte ska vara så,
så kan jag inte ändra på det, för 26 veckor sen höll jag din arm,
tätt intill mig, när du kropp försvann, och allt la av,
var jag ju där. Jag pussade på dig en sista gång, när vi lämnade
sjukhuset, var det sista gången i mitt liv som jag såg dig, för din
kropp är bara aska nu, men kanske, finns din själ kvar hos oss,
så det faktiskt är så, att även om jag inte kan se dig,
så är du alltid i min närhet?!

Vad är det nu då?

Som gör att jag mår så dåligt?
Började ju känna mig bättre, men denna veckan,
ja, den har verkligen varit bajs.
Nästan som i början, ni vet då sorgen
är så överhängande i allt man gör,
så är det igen. Och det är jobbigt,
det är störigt, det är fruktansvärt
och jag vill inte.
Jag vill inte vara ledsen hela tiden,
jag vill inte må dåligt i ett,
jag vill inte tänka fula tankar igen,
jag vill inte bli så ego.

Men jag kan inte låta bli,
hur gärna jag än vill,
så låter inte min hjärna göra det.

Jag hatar att ha så ont!
Jag hatar att du är död!
Jag hatar den jävla idioten som ringde ambulansen
och jag hatar de jävla drogerna

♥ Varje dag saknar jag dig ♥

I resten av mitt liv får jag lära mig att leva med det,
leva med den grymma smärtan,
att du inte längre finns hos oss.
I resten av mitt liv får jag leva utan min lillebror,
utan min superman, utan min ninja turtle, utan
mitt syskon. Min dotter får aldrig lära känna sin
morbror, de minnena hon har kommer blekna,
och hon kommer bara minnas att "ni leker på kyrkogården".
Hon kommer aldrig få minnas o känna dig som vi,
det togs i från henne, och resten av mitt liv,
får hon se mig vara ledsen för detta.
Det är inte rätt, det är inte så det ska vara,
det är inte så det skulle bli, det finns ingen mening
med det, det finns ingen mening

Sorgen o saknaden

Trodde jag faktiskt skulle gå över, en dag, längre fram.
Ja, någon gång.
Men efter pratat med en arbetskollega som miste sin
storbror för 11 år sen, är jag inte längre lika säker.
Enda skillnaden, är kanske det att det blir lättare
i vardagen, det är inte lika påtagligt hela tiden längre.
Men även hon brister fortfarande, är extra känslig osv.

Jag som trodde att det en dag skulle bli lättare

Lillebror, jag älskar dig o jag saknar dig hela
vägen till evigheten ♥