I förrgår kväll var vi hos dig. Mamma, Krille o jag.
Tände lite ljus, kan du tro? Det förra jag satt hos dig,
va fortfarande kvar hos dig, så det liksom de andra
ljusen blev tända.
Det var nästan lite mysigt hos dig. Kolsvart ute, och ett par ljus tända.
Hade det inte varit för det var så jäkla blött ute, och för att CM började,
hade jag stannat hur länge som helst, nära dig, på ngt sjukt sätt.
Vissa dagar påminns man mer om smärtan, andra
dagar flyter det på utan att man hinner tänka,
men det gör fortfarande så fruktansvärt ont,
när jag minns, att resten av mitt liv får jag leva utan dig :(
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Säg vad du vill