"Anonym sa...
ärligt jag tycker du ska ta bort bilden på din bror som död, inget illa menat men jag tror inte nån skulel vilja bli utsatt på internet som död så alla kan se de, du borde istället hedra din bror o sätta ut glada bilder o prata om vilken fin människa han var istället för att gräva ner dig själv, du ser själv hur många som blir berörda av hans bortgång, du som är han syster borde va den som lyfter upp minnen av han o visar oss andra som saknar han så sjukt mycke att danne må va borta men han levde inte för gäves o alla minnen han gav oss ska förevigas här på bloggen, så snälla ta bort bilden, jag känner danne, o jag tror varken han eller nån annan hade blivit glad över en sån bild, jag förstår att den hjälper dig på nått sätt, men inte alla vill se han död, men endå kunna komma in här o läsa o kanske ge dig en fin kommentar för o hjälpa dig=)"
OM detta hade varit din sorg som jag hängde ut, sure, då hade jag förståt din kommentar, men du känner inte mig, inte i heller min lillebror, så du har ingen rätt att uttala dig. DETTA är inte din sorg, det är MIN! Det är MIN lillebror, inte din. DETTA ÄR MIN VERKLIGHET. Kan du inte förstå det? Jag lever med detta varje dag, jag plågas av vetskapen att han inte finns längre, jag försöker förstå, försöker få det in i hjärnan, men trots det väntar jag bara på att han ska ringa o säga luuurad. Du kände inte min lillebror, för hans vänner är rakryggade nog att stå för det dom tycker, de gör inte det anonymt som en liten jävla fegis som du.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fast jag måste gå in och korrigera lite här anser jag.
SvaraRaderaDet finns vi som har umgåtts med Daniel i flera år nästan varje dag så du har faktiskt fel Sarah, det är inte bara din sorg. Det är allas sorg som kände honom bra och stod honom nära. Du är hans familj, vi är hans vänner. Och i Daniels fall var både hans familj och vänner väldigt vikiga.
Anonym har rätt på ett sätt samtidigt som jag kan förstå det du skriver. Men försök och ta fram det som var bra.
Du är en bra tjej Sarah och jag vet om att du bara vill väl, syns så tydligt på dig. Men vi andra som känner Daniel står inte bakom dig utan med dig, glöm inte det.
Albin, denna bloggen, det är min sorg, jag skriver inte för er, jag skriver för mig själv, för att inte gå under, för att orka vardagen. Min sorg kan inte jämföras med ngn annans, för vi sörjer alla olika, därför så jo, detta är som jag känner, detta är min sorg som jag försöker dela med mig, jag vet inte hur ni andra känner det,men detta är min smärta, och den kan inte på ngt sätt jämföras med någon annans. Någon ska inte sitta bakom en anonym knapp och tycka en massa som de inte har en aning om, för det vet jag att person som skrev kommentaren, kände inte vår Daniel
SvaraRaderaFast Sarah, nu måste du läsa lite vad du själv skriver.
SvaraRaderaFörst skriver du att din sorg inte kan jämföras med någon annans sorg och sedan skriver du att du inte vet hur andra känner det. Det är exakt hit jag vill komma.
Det är ganska ointressant vem som känner minst eller mest då det finns de som aldrig har träffat personer som har gått bort som blir jätte ledsna för att de har en enorm sympati och empati, och kanske är mer ledsen över Daniel än vad jag är, eftersom vi alla fungerar på olika sätt och tänker olika om saker och ting.
Genom att ta fram de bra sakerna från en person som vi har tyckt om och umgåts med kommer vi alla, inkl du att ta dig genom sorgen på ett smidigare sätt. Jag vet detta eftersom jag både har förlorat familjemedlemar och vänner. Jag skriver inte att du skall göra det jag skriver eller att det jag skriver _måste_ vara rätt för dig, utan försöker hjälpa dig. Daniel är allas sorg, inte någons sorg.
Lägg upp bilden jag mailade till dig när Emil och Daniel ligger i soffan där Daniel sträcker ut sina armar. Den bilden är klockren av ett bra exempel på Daniels lycka när han levde.
Ni har rätt båda två men som Sarah skriver så är detta ju hennes blogg o hennes sätt att hantera sorgen jag vet att alla ni som verkligen var Dannes vänner också sörjer och vi är tacksamma att ni finns med oss men som sagt detta är Sarahs sätt att hantera allt och de glada minnena kommer hon säkert att skriva om när vi kommit ett steg framåt
SvaraRaderaSant. :)
SvaraRaderaNi får ha en bra helg. :)
Kram Albin
hej.
SvaraRaderaJag bara var tvungen att hålla med mamma Eivor. Sarah... du ska göra så som du tycker är lättast för dig.. Jag måste dock erkänna att jag inte är så glad över bilden men att jag fullt ut förstår dig och att du tycker att detta är DITT sätt att handera det på. Jag tycker förtfatande du är en underbar syster... och hoppas du iaf mår lite bättre...
Många kramar dzenita
Hej det är Enes, nu ska jag säga min åsikt och om nån blir störd av det så får dom gärna behålla sina tankar för sig själva för jag kände danne rätt så bra enligt mig själv, för vi var så lika på så många sätt,men den där bilden skrämmer varje gång jag går in här för o se hur det är med dig sarah, jag går här o saknar han o tänker på han hela tiden, o försöker minnas allt vi gjorde ihop, men den bilden bränner sig fast i mina ögolock så jag blir ledsen istället, jag säger inte att du inte får ha bilden, du får gärna ha den på din data för att kunna erbeta på din sorg, men jag vill kunna gå in här o kanske lägga en stödjande komentar till min broshas syster utan att behöva se en av mina bästa vänner död! Jag vill kunna minnas danne som den glada roliga människa han var, inte som på den bilden=) med all respekt för dig din familj o danne, förlåt för komentaren men jag var tvungen o skriva de..vi är alla här för dig och din mamma, det måste finnas nått finare sätt vi kan gå vidare på än att exponera han död åt allmänheten?kram från Enes
SvaraRaderaEnes, det är helt okej att kommentera o tycka, absolut, men förstå mig rätt, detta är ingen minnessida för Danne, det är en blogg om min sorg. Om min saknad. Och för mig, är det ingen ful bild på lillebror, för den är så fridfull. Jag är ledsen att du har problem att se den, men du behöver inte vara här, det är frivilligt. Kram
SvaraRadera