Hyfsad bra dag

Än så länge iaf, inga tårar, bara nära till dom, lillan har fått träffa lite kompisar, och jag har babblat på öf och hemma har jag mest suttit med halsduken. Jag kommer aldrig bli klar med den, men det är skönt att göra ngt annat, inte bara sitta o tänka på Danne hela tiden, hur orättvist allting känns och hjälplösheten över att inte kunna förändra framtiden.
Sväljer när jag tänker på hur lite tid det är till begravningen, samtidigt som det känns som lång tid, hur kommer jag klara den biten? Kommer jag klara det, eller blir det psyket efteråt? Jag som ofta brukar vara så stark har faktiskt betett mig som ett litet barn sen Danne dog, aldrig har jag varit så svag som nu, aldrig. Och vet ni vad, jag skiter i att jag är svag också, det bekommer mig inte, för jag tror det är lättare att få ut känslorna då, det är inte bra att hålla inne med dom, inte för någon, man måste bryta någon gång, det är helt okej.

Jag saknar lillebror så mycket att det gör ont