Jag vet, ni har svårt att se bilden på lillebror som död,
jag vet också att lillebror hade hatat det,
MEN
detta är min blogg, ingen annans, jag skriver
om min sorg, hur jag upplever det,
jag skiter faktiskt fullständigt att ni
upplever bilden som anstötande, och blir ledsen,
det blir jag med, varje dag!! Många ggr om dagen,
men då lillebror är så fridfull på bilden, så är det inte skrämmande.
Är ni rädda för att se en död person?
Är ni rädda för döden?
Inte mina problem!
Detta är hur jag hanterar min sorg, detta är det sista jag
såg av min lillebror, jag satt med honom när han dog,
jag sov knappt, jag kämpade, jag grät, jag bad honom att vakna,
ni var inte där, detta är det sista jag såg av min bror, NÅGONSIN.
Detta är det sista jag har, och ni vill att jag ska ta bort det.
ALDRIG!
Jag kommer aldrig ta bort den sista bilden på min bror,
för detta är mitt liv och min verklighet, och klarar ni
inte av det, får ni faktiskt ge fan i att vara här inne o läsa,
då slipper ni se bilden, min verklighet och mitt liv.
Detta är för mig, och inte er, tyvärr.
(detta inlägget är inte för ngn enskild person, utan för
er alla som tycker o tänker om bilden på Danne, ingen ber
änglamammorna ta bort bilder på sina barn, jag förstår inte varför
jag då skulle behöva göra det. )
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
När man går in på denna bloggen så varnar den för innehållet. Varför går ni in här å läser om ni inte klarar det?
SvaraRaderaDet här är Sarahs sorg i ord, hennes tankar och hennes sätt att se på det som sker inuti henne och världen utanför. Även om denna bild tas bort så finns den fortfarande kvar, målas fram i ord i varje inlägg.
En vacker dag när det värsta halkat längre bak så kommer dom härliga bilderna, dom underbaraste minnena, när sorgen fått ta sin tid.
Jag har själv en blogg och ibland får jag kritik för det jag skriver, men den bloggen är min, det mina ord, min verklighet i den bipolära värld jag lever i.
Detta är Sarahs verklighet å vem har rätt att döma henne, att sitta hemma å peka, bestämma hur hon ska hantera sin sorg?
Sarah, tveka inte ens. Det är du och ingen annan som betyder nåt på denna sidan, den är din...Anna
alltså vill ni inte se bilden så skit i att komma hit in....
SvaraRadera//Pamela
Hittade din blogg för ett tag sedan och vill beklaga.
SvaraRaderaJag känner inte dig men jag tycker du är oerhört stark som bloggar så öppet och rakt. Jag tror att det är ett av de absoluta bästa sätten att bearteta sorg, och andra svåra upplevelser i sitt liv.
Vi höll på att förlora vår lille kille när han föddes men mot alla odds är han idag en helt frisk och pigg snart 6 åring. Jag har fortfarande en massa känslor som jag skulle behöva få ur mig och vi har ällt våra upplevelser i oändlighet under dessa åren. Jag har svårt att sätta ord på mina tankar så kan man det är jag helt säker på att det är ett bra sätt.
Stå på dig och gör det som du känner är rätt och stäng öronen för de som inte håller med dig och lyssna till dig själv. Det är ju faktiskt frivilligt att gå in hit.
Tror att du kan hjälpa många som är i samma situation som dig genom att öppet berätta dina tankar.
Massor av kramar
Annika
(Jag vill inte vara anonym, men de andra alternatven släppte inte igenom kommentaren)
Bilden e helt underbar trots att det e så mycket sorg bakom. Man ser ju att han har kommit till en fridfull plats.
SvaraRaderaBra av dig att ha den här, om inte annat så blir DU så mycket starkare av det.
Kämpa vidare i livet nu och ha det alldeles underbart!! Kram Tina
Låt bilden vara kvar... Den är fin, han ser så lugn och avslappnad av.
SvaraRaderaJag älskar dig
Kram din BÄSTIS
Beklagar verkligen sorgen!! Jag visste inte han va död på bilden. Jag tycker den är vacker då han ser så fridfull ut!
SvaraRaderaR.I.P Danne!
Massor med kramar till dig och din familj!