Mycket tårar

och många fula tankar, jag är en jävla egoist och borde få straff på mina tankar. Hela tiden, varför Danne? Varför inte den eller den? Eller den? Vem som helst (nästan), bara inte min Danne. Men emellan tårarna har det också varit skratt o prat och mycket trevligt sällskap, och god mat. Idag har jag blivit ompysslad. Tack! Utan sällskap i dag, hade jag nog knockat av totalt, för även i sällskap, var det mycket tårar, och jag är inte den som gråter frivilligt framför folk, inte ens knappt Eric. (vilket jag har fått ge vika på nu givetvis) Jag nästan bröt i hop helt på city gross, i kassan, bland massor av folk. Fick torka tårarna och gömma mig hos Leia, som oroligt frågade vad det var, men ändå tröstade mig. Hade honinte varit med, så vete fan om jag inte bara lagt mig på golvet o sparkat i golvet av ilska o förtvivlan. Men man kan ju inte skämma ut sin 3 1/2 åring mitt i affären sådär.