Konstiga drömmar

Har sovit igen, bara varit vaken 2 timmar i dag, men sömnen är nu också knäpp, allting är knäppt, hela min tillvaro är knäpp. Jag drömmer, om lösa tänder och tappade tänder. Det är så verkligt, att när jag vaknar måste jag känna efter att dom är kvar. Eric säger att det handlar om att man är rädd för att bli av med sin status/ vara rädd för att förlora sina minnen. Kan det verkligen vara så? Jag kommer ju aldrig att glömma min lillebror, hur skulle jag kunna?

Jag saknar min lillebror så mycket att det gör fysiskt ont i min kropp.
Jag lever i en bubbla som är väldigt omtålig,
när jag minst anar det, brister jag i hop,
kan någon (förutom mamma) förstå det?
Jag kan inte fungera normalt, kommer jag någonsin
kunna det? Jag är helt disig i min hjärna,
när jag cyklar på min cykel, finns tankarna där
att göra lillebror sällskap, få ligga tillsammans med
honom i evigheten, det hade varit så lätt, bara ut rakt
framför en bil, men att göra handlingen från tanken,
det kommer jag aldrig göra för min dotter förtjänar sin mamma
och jag vill inte missa något i hennes liv, men tankarna finns där
ändå, och hade det inte varit för min Leia, så hade jag kanske
gjort honom sällskap? Vem vet?
Detta är min verklighet, och ngt jag får styra över varje dag.