Dagen

Har varit si så där, lite tungt att gå igenom sakerna, att prata med prästen och planera hur det ska vara på begravningsdagen, i vilken ordning allt ska bli, vad som ska spelas och vad som ska sägas. Det är ett helvete att gå igenom det, men det måste ju göras. Prästen är en helt okej präst, ja, för att vara präst, för han är inte så "prästig" och dessutom var det han som döpte Danne (o mig) så det känns rätt att det är han som också tar det sista förvälet. Även om det inte känns rätt att behöva ta förväl :(.

Mamma o jag har pratat en del, tittat på lite foto, skrattat åt minnen, och gråtit. Det är inte lätt, men vi har varandra, och tack o lov kan mamma hjälpa mig att minnas det som jag själv inte kommer i håg. (för er ovetande var jag med om en olycka för många år sen som gör att jag inte minns så mycket från vår barndom, jag har en del raderat om man säger som så)

Jag fasar för morgondagen, att vakna upp till ännu en lördag, en lördag som är dagen som han dog på, en lördag som är lika med två veckor sen jag såg min lillebror för sista gången, en lördag som är som en dag i helvetet, en fucking jävla lördag till!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!