Urnsättning

I dag var det dags, att lägga min brända lillebrors kropp i jorden. Låter hemskt? Men så är sanningen, så är min sanning och min verklighet. Mamma bar honom till askminneslunden, vi tog våra förväl, jag pussade på träurnan innan jag o Leia sakta förde honom ner den meter i jorden han ligger. Sen pratade vi och Leia slängde ner lite prästkragar, vi tog en sista cigg, grät o mindes innan vi vände oss om och gick hem så de kunde begrava urnan med gräs o jord igen.

Hela gänget följde med hem, vi drack lite kaffe o käkade en kaka, pratade om lite allt möjligt innan Evelina lämnade oss och sedan mormor. Tom stannade kvar o umgicks och sen kom fina Dzenita så hon och jag gick bort till Danne igen, satt på bänken, grät o pratade innan vi gick tillbaka till mamma o käkade pizza hela gänget. Dzenita lämnade oss efter maten, var tvungen att åka hem efter en hård dag på praktiken, och kusin Tom stannade till tjugo i nio för att sedan åka hem till La. Leia o jag stannar över natten hos mamma, och bara kopplar av.

Nu är snart allt över, vi väntar på Åklagarens beslut, och vi väntar på obduktions svaret, men jag gissar på att det kommer gå lite hand i hand de två sakerna, men lillebror har fått sin sista vila, och jag hoppas hans själ nu fått all ro, och jag hoppas han kan komma till mig i drömmarna och jag hoppas att mardrömmen snart är slut. Den kan inte bli bra, men jag kan kanske lära mig att leva med det?