Så var den avskyvärda lördagen här,
den dagen lillebror blev förklarad död,
den dagen vi tog beslutet att stänga
av hans respirator som var enda
länken till livet, den dagen då min
lillebror försvann för alltid.
Jag hatar verkligen lördag,
och som alla andra veckor hade
jag stora problem med att komma till
ro när jag gick o la mig i natt, låg o lyssnade på musik,
vände o vred mig, grät, så sammanlagt
har jag kanske fått fyra timmars sömn.
Vilket kanske kan vara godkänt trots allt,
vad hade jag gjort utan sömntutan till dotter?
Hoppas dagen går så jävla fort att jag knappt hinner tänka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Säg vad du vill