Tomhet

Alla sa, när begravning är över, blir det lättare,
man accepterar det bättre.
Fel fel fel säger jag, jag fattar inte,
fast jag vet ju, men fattar gör jag inte, väntar
fortfarande på att telefonen ska ringa (från andra sidan?)
att han ska ploppa upp på msn, att han ska stå utanför dörren
och bara säga surprise, att han ska krama mig och säga
att allt bara är en dum elak dröm.
FAAAAAAAAAAAAAN!!!!
Det gör så jävla ont i bröstet, stenen i magen
har blivit ett berg, tomheten i kroppen är större
och tårarna fler. Allting är plötsligt värre än värst,
kanske jag börjar inse, kanske inte.