Sitter och plågar mig själv

Om och om igen,
spelas låtarna från begravningen,
tårarna bara ramlar och näsan snorar sig.
Rinner okontrollerat och jag skiter
i vilket, fortsätter bara plåga mig.

Men nu är lördagen äntligen över, så när
jag skrivit klart inlägget tar jag bort musiken för i dag,
dricker lite cola, tar ett bloss, och nannar kudden.
Med dig i minnet såklart!

Tog upp mina rollerblades från källaren i dag,
och när jag satt här o grät kom jag på,
hur du verkligen levde med dina blades.
Tror till o med du sov med dom på i bland.
Du var alltid ute o åkte, åkte på allt
överallt, alltid, en lång period.
Super duktig var du också, många
sönderslagna knä, men vad brydde du dig?
Bara du fick ha dina blades *ler*
Undrar vart dom är nu, vart tog dom vägen?
Varför slutade du åka?
Varför var du tvungen att dö,
det var inte meningen, jag ville inte det.
JAG VILLE INTE!!