Spriten dövar

INTE!

Var på tjejkväll i går, jättemysigt gäng Ansan skrapat ihop, god mat, och massa babbel (läs: kackel) Jag hade med mig spriten som var över sen Jessis 34års dag, dvs lite mer än en halva liter, och kvällen gick väl bra tills jag plötsligt nådde en punkt och bara satt o bölade ute på balkongen, pratade, bölade o bölade. Fucking jävla sprit! Tjejerna var jätte gulliga och försökte intyga mig att det var lugnt, att det gjorde inget att jag grät, att det bara är befriande osv, men behöver jag säga att jag känner mig skitdum i dag? Iaf ryktes jag upp och vi gick ner på Tages, men det var inte länge jag var där för plötsligt fick jag för mig att nu skulle jag gå hem, jag var så jävla packade så jag knappt visste vart jag hade röven så jag gick hem, utan ett ord till ngn (schysst va?) Ungefär halvvägs hem slog spriten ut mig helt och jag har ingen aning om hur jag kom hem (gick givetvis) hur jag lyckades låsa upp dörren (och låsa den igen), och vaknar lite innan åtta i morse med alla kläder på, skorna på fötterna, liggandes rakt över sängen (dvs över hela). Glasögonen låg brevid mig i sängen och väskan på golvet. Och jag har inget minne öht hur fasiken jag lyckades med detta? (eller misslyckas kanske det ska kallas?)
*suckar*
Jag tror jag får ge fan i spriten, jag kan inte hantera min sorg när jag druckit, jag bara bölar o förstör så jag får hålla mig nykter helt enkelt! Och i den mån jag kan, ge fan i att festa på denna jävla fucking lördagen..