14 veckor sen i dag, 14 lååånga veckor men samtidigt korta.
Det är så jobbigt allt, det är bajs helt enkelt.
Allt är bajs.
Varje fredag när jag känner lördagen närmar sig,
kommer ångesten som på beställning.
I natt jobbade jag på np, samma som jag jobbade på
för 13 veckor sen, dvs det första jobbet efter din död.
Många minnen kom, och i natt när det var som mörkast,
tittade jag på stjärnorna och tänkte.
Precis som för 13 veckor sedan, fast då grät jag,
ensam därute, men i natt, var jag inte ensam många minuter,
kanske dom förstod, kanske det bara var en slump, men
tårarna höll sig borta, vilket dom inte gör i dag.
lördag 22 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Säg vad du vill