lördag 25 juli 2009

Vill ni leva mitt liv?

Vakna med ångest varje morgon,
kämpa för att ens komma upp ur sängen,
känna tårarna i ögonvrån hela dagen,
inte veta om du kanske ännu en dag får
ett psykbryt mitt på stan med tårarna
fallandes och folk gloendes.
Behöva försvara dig och din sorg
jämt o ständigt mot idioter som inte fattar ett skit
hur det känns att leva utan någon de älskat och haft
i nästan hela sitt liv,
som du bytt blöjor på,
brett mackor till,
älskat, hatat, oroat och nojat över.
Vill ni byta med mig och kännas på hur det känns att leva
utan sin lillebror i tio jävla veckor, resten av mitt liv,
och aldrig aldrig få se honom igen.
Att må så jävla dåligt och varje dag behöva fundera
på hur ska du denna dagen orka, kommer du orka,
vill du fortsätta orka?
Vill ni leva så?
Byta en dag med mig så jag slipper leva i detta jävla helvete

ps: På köpet får ni stress mage, sömnsvårigheter och sura uppstöttningar alldeles gratis

I dag är det tionde veckan utan dig lilebror, hur ska jag orka fler?

2 kommentarer:

  1. åhh Sarah...
    jag har tänkt på dej så mkt idag gumman...
    jag kan inte seja ngt som får dej o må bättre.
    men jag tänker på dej

    massor me kramar
    dzenita

    SvaraRadera
  2. Jag vet hur det känns, men inte för att förlora en lillebror utan en mamma. Man måste hitta sig själv igen, men det är svårt. Man måste "tvinga" sig till att komma tillbaka till vardagen och lära sig att handskas med att bryta ihop på rätt ställe. Det är 9,5 år sedan mamma gick bort och jag är fortfarande ledsen men på de rätta ställerna.

    SvaraRadera

Säg vad du vill