Varit hos Danne i dag

Efter mardrömmar hela natten, med mord inräknat,
fula tanka om att åka till honom, se till att andra åker till honom,
så bestämde jag mig för att det var nog dags för ett besök på
askminneslunden i dag.
Ringde mamma o K, och tog bussen in,
och efter den obligatoriska middagen på MAX och
en runda på söderpunkten, gick vi upp med tungt hjärta.
Det gjorde ont i hela kroppen att traska sig upp
och veta att det faktiskt är så, det är sant, lillebror ligger där.
Han är död, föralltid :(



När vi suttit där en stund ser vi ett välbekant ansikte dyka upp,
allas vår Sara likså Dannes ex 1:a.


Hur stor chans är det på miljonen att vi båda skulle råka gå förbi just i dag? Jag har inte varit där sen urnsättningen och Sara har inte varit där sen begravningscermonin. Men det var nog någon mening med det,kanske vi behövde det stödet i varandra, ja, jag vet inte, men det kändes iaf lite lättare när hon och hennes kompisar dök upp (läs: dvs mamma o jag satt inte o böla som
en o annan tok tant längre) Och hon hade med sig en undebar bukett i vitt, det värmde stort att veta att hon också tänker på honom, saknar honom och sörjer, precis som vi. Att vi inte är ensamma. (Jag vet att du är där titt som oftast D)
(och vi kom på att det heter ju änglamamma, då måste det ju heta ängla ex också, så då blev Sara ängla ex 1, för hon var den första största)

I bland känner man sig väldigt ensam i sorgen, för många av kan inte förstå, kan inte veta, hur det är när sorgen bara faller över en och maktlöst står man där med tårarna rinnandes och kan inget göra. Man bara gråter o gråter och tårarna tar aldrig slut, sorgen tar aldrig slut, och vetskapen om vad som egentligen hände, den är fortfarande oviss.
Jag är så arg, jag är så hatisk, jag skulle kunna mörda, så arg är jag, i bland tänker jag att så skönt det skulle vara att ta livet av mig, att få komma till honom, röra vid honom, slippa ha så jävla ont i hjärtat hela tiden, men samtidigt skulle jag inte vilja att min familj skulle få ha min död också i minnet, gråta över mig, vara arg på mig. Jag vill se mitt barn växa upp till en självsäker och trygg kvinna, jag vill ha barnbarn, jag vill se dom växa upp, men någonstans inom mig, finns det en liten röst som säger, åk till Danne, så mkt lättare det hade blivit för dig då.



hittar du den lillebror, känner du den?