Knäpp

Är vad jag är,
eller snarare psykiskt sjuk,
eller bara knäpp.
Vad vet jag?
Jag vet att det gör ont, i hela min kropp,
kanske en biverkning av sorgen,
kanske för att det får bli psyket nästa, kanske kanske?

I onsdags kom obduktionspapperna.
Det blev ett hårt slag i magen, det
var som att bli spottad på och trampad i huvudet,
som om lillebrors liv inget var värt.
Inte själva papperna då, men att åklagaren la
ner allt, "finns inget som stryker att ett brott har begåtts"
nä..men det finns inget som stryker tvärtom i heller.
Det måste väl för fan vara straffbart att låta en person
långsamt ligga o lida för att ett o ett halvt dygn senare ringa ambulans,
låta en person dö sakta men säkert.
Vem vet hur han egentligen mådde, lillebror, när han låg i den jävla soffan
och långsamt dog bort. Led han? Kände han ngt?
Var han fast i sin kropp? Bad han om hjälp?
Vägrade det jävla aset att hjälpa han?
Stod han och såg på när lillebror dog?
Skrattade han? Han kanske till o med festade
brevid honom, när han låg där i hans soffa?
Spottade han på honom? Han kan ha gjort alla
dess saker som jag aldrig får reda på, och det
fucking jävla rättssystemet tycker lillebrors liv
inget var värt så de skiter i vilket,
ja vadå, en knarkare mindre.
Men denna jävla knarkaren var också en människa
och en jävligt fin lillebror som förtjänar
att någon straffas för hans död.