Om att kunna berätta allt jag hört, men jag måste fortsätta vänta, och det gör ont, för egentligen vill jag bara skrika ut namn o saker, göra folk illa, vääääääldigt illa. Jag är så full med hat, jag är så full med besvikelse, och allt jag bara vill, är att skrika namn!
Varje dag är en kamp, vissa dagar bättre än andra, vissa dagar mer gråtiga än andra, vissa dagar gladare. Det svänger som värsta karusellen och jag kan inte styra över det öht. Tyvärr tror folk att man mår bättre, för det har ju ändå gått en tid, men åtta veckor som känns som i går, är ingen tid, men än är inte den sista idioten född, jag får bara hoppas på att jag inte råkar på dom igen.
Varje dag tänker jag på dig lillebror,
varje dag är du i min hjärna,
varje dag vill jag bara ha tillbaka dig,
och varje dag fortsätter jag på ngt mirakulöst sätt utan dig
Jag hoppas du hittar den lillebror
fredag 10 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Säg vad du vill