Känner mig radiostyrd

Efter ett trevligt besök hos en god vän,
har tankarna florerat på mycket annat,
men så fort jag kom hem,
kom känslorna o saknaden igen.

Tänkt en del på alla mina bloggar jag skriver,
som om jag försöker dela upp mitt liv i olika bitar.
Denna för lillebror, dottern för dottern,
en för eget bruk som är topp hemlig,
och i natt, startade jag en bara för mig,
en för mina tankar o känslor,
om allt möjligt. Inte bara för lillebror
och dottern, utan en för allt det andra.

Det som inte hör hemma varken här eller där.

Men varför gör jag så?
Varför försöker jag seperera mitt liv
på det viset?
Är det så jag lyckas överleva?

Att jag skiljde på dotterns o lillebrors var ju mest
för att jag inte ville ha all min sorg i "hennes",
och på ngt sätt, kändes det rätt att skaffa en för min
egen skull nu, där jag kan blanda allt utan att tänka
på VAD jag skriver, utan jag bara skriver.

Kanske jag får ur mig ngt då som gör
att jag mår bättre? Får oftast,
när jag skriver här,
är det med tårar rinnande,
för det är jobbigt att minnas,
det är jobbigt att påminnas,
om det jag en gång hade, och nu har förlorat.

Så, om det blir dåligt med uppdateringar i denna,
är det för jag skriver i min egen, och vill ni ha den,
får ni säga till.