Ett sista förväl (på din födelsedag)

Här är din lilla plats

Din frusna skylt

Besök av dig?

Blommor till dig från mamma o Krille


Innan vi åkte hem, och efter tårtan, gick vi förbi till
dig igen. Det var kallt ute, riktigt kallt,
och under natten hade det frusit på rätt så rejält,
så det såg ut som lite snö på alla ytor.

En fågel (duva), hade varit och hälsat på, (se bild 3),
var det du? Var det en hälsning från dig lillebror?
Ett bevis på att du faktiskt sett att vi varit där,
att du vet att vi "firat" dig i dag och att du varit i
våra tankar hela dagen? (för er som inte vet, precis efter lillebrors
död, hade mamma besök av en svart duva i flera veckor efter,
som om duvan såg till att hon hade det bra)

På ngt sätt, letar jag tecken hela tiden, jag vill att
du ska veta, känna, hur mycket du är saknad o älskad,
hur ont det gör oss att leva utan dig,
att varje dag påminnas om att man inte
längre är hel, att en stor bit av en själv,
är borta,och kommer aldrig tillbaka.
Det är fortfarande så ofattbart, allt!
Och då har det snart ändå gått 8 månader.

När vi var hos dig och alldeles innan vi skulle gå
sa jag till mamma, - Nytt år, och ett helt år utan dig.
Men då sa mamma bara, -ett helt år? resten av ditt liv gumman!
Men så långt, orkar jag inte ens tänka,
det är för ofattbart och overkligt, och inget jag ens
vill ta in i hjärnan, för jag har ingen aning
om hur jag ska klara det, ett helt liv utan
dig resten av mitt liv, det går inte,
hur ska det kunna gå?
Hur ska jag kunna överleva det,
när varje dag är en kamp för
att fortsätta leva.

I dag skulle du varit 24,
istället är du förevigt 23.
Finaste lillebror,
varför är du inte hos oss?