satt där i lugna ro och stickade
på min halsduk.
Plötsligt lyser telefonen till,
utan att någon rört den, och då
jag har dig som bakgrundsbild är det dig jag ser,
och någonstans djupt inom mig, vet jag att du är där,
hos mig, för en stund.
Pratar nästan viskar, mina ord till dig,
jag känner en liten lukt av dig, som om du
klappar mig på axlen,
men tyvärr hör jag inget från dig, så
kanske är det bara min fantasi som spelar
mig ett spratt?
Fast inom mig, vet jag, hoppas jag, att det
du som var hos mig en stund i natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Säg vad du vill