Känslig dag

Vet inte vad det är med mig i dag,
är bölig, sentimental, och till grey´s,
jäklar vad jag bölade. Dels för att det var sorgligt,
och på ngt sätt, dels pga min egen misär.
Det är bajs, verkligen bajs, Inget jag ens
skulle önska min värsta fiende,
att varje dag påminnas om att något inom
dig saknas, en stor del av dig själv är borta,
och det kommer aldrig tillbaka.
Och jag kan ärligt säga, hade det inte
varit för Leia, min glädje i livet,
hade jag också legat under jorden vid detta laget.
I stället kämpar jag o försöker uppskatta det som finns kvar,
njuter av mitt barn, och försöker skingra de "onda" tankarna.
Men, de återkommer ofta, om hur lätt det skulle vara,
att hoppa framför tåget, cykla ut framför bilen,
ta klivet över till andra sidan, men något håller mig tillbaka.
Mitt barn, mitt liv, mitt allt. Och för hennes skull,
måste jag fortsätta kämpa, varje dag, men hur länge orkar man?
När tar smärtan slut? Tar den någonsin slut?
Vad tar slut först?


http://www.youtube.com/watch?v=e6eAr-4A4W0
En sjukt bra låt, som beskriver en del av hur det
känns för mig, en micro del eller ngt