onsdag 17 februari 2010

Gårdagens besök på kyrkogården


Vi pysslade lite hemma som vanligt. Tycker ljusen blir lite roligare då,
personligare. Inte för jag vet om han ser det,men jag hoppas det


När vi närmade oss var där redan upplyst, inte bara vi som tänkt på
någon i dag. Jag hjälpte dessutom till att tända om de som gick att tända om



Men på marken stod ännu ett ljus för lillebror o brann.
Inte bara vi som tänkte på honom i går.
Det är tröstande att vi fortfarande är fler som saknar.


Som vanligt var det rofyllt hos honom, dock massor med snö, så
alla min sjuka tankar om att gräva upp hans urna
gick i betet. Som tur är.

Kallt var det också, så vi blev inte långvariga,
men nu dröjer det inte långt tills vi är tillbaka,
ses nästa vecka igen lillebror ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

2 kommentarer:

  1. hej!
    vill börja med att beklaga din sorg.
    hittade hit till din blogg och blev aldeles tagen,kunde inte sluta läsa...
    förstår inte folk som skriver till dig å lägger sig i hur du ska skriva och vilka bilder du bör ha ( möjligtvis kanske din familj har rätt att sätta gränser)
    de du skriver om är ju din sorg då finns väl inga rätt eller fel? eller??
    nä stå på dig! personligen tycker jag att det är en fridfull bild (men jag har ju heller ingen kopling till din bror,och blir väl därför inte berörd på samma sätt som hanns familj å vänner)

    vi genomgår båda en stark och fruktansvärd sorg,min är dock lite äldre än din...
    min pappa dog 96 då va jag bara 16 år gammal,fortfarande gör det väldigt ont å jag saknar honom varje dag!
    sorgen blir inte lättare med åren men den blir annorlunda... vill slutligen skick dig några ord som jag önskar att någon hade givit mig för 13 år sedan... de finns inget facit till hur du ska må,de finns inga rätt å fel,skratta när chansen ges man gråter lillräckligt ofta ändå! kräv att dina vänner lyssnar om du behöver prata om å om igen,va ska man annars me vänner till? å slutligen låt aldrig någon säga till dig hur du ska känna din sorg e din sorg ingen annan kan förstå hur just du känner!!
    förlåt för denna långa kommentar å förlåt om jag lägger mig i men sån e jag..
    skulle du av nån anledning vilja ha kontakt med mig så finns jag på bloggen...
    kram på dig mvh emma

    SvaraRadera
  2. hahah oj först nu såg jag hur lååång kommentaren blev hahah så typiskt mig...

    tack för ditt svar! du har så rätt de är svårt att förstå en sån stor sorg och tomhet om man inte levt med den själv!

    ja tatueringen är gjord till minne av min far,han dog 25/6-96 efter flera års sjukdom som slutade med en hjärttransplantation som inte gick vägen,de va hårt! ja satt vid hanns sida när han drog sista andetaget och det är inget jag äns önskar min värsta fiende kan jag säga...
    ursh de va tufft att gå igenom i den åldern,klart det är väl jobbigt vilken ålder man än befinner sig i!!

    tack för smörjtips jag har oxå hört om nått annat än hellosan,fast de har jag ju kört 3 ggr tidigare å fått bra resultat så de kan ju inte vara dåligt iallafall?! :)

    ha det så bra och fortsätt stå på dig och fortsätt skriva om din bror (skriva e bra terapi)

    SvaraRadera

Säg vad du vill