Gå ut o lägga mig i den kalla snön o frysa ihjäl.
För när jag dör, är jag med dig,
och då har jag ingen sorg längre.
men vilken jävla otur för mig då att snön smält bort.
Men om jag dör, får jag aldrig träffa mitt barn igen,
så där har ni andledning till varför jag fortfarande lever.
men i bland kan jag ändå tänka på hur skönt det skulle vara
att få dö o träffa dig igen.
Att jag är knäpp, det vet ni sen innan,
men visste ni hur knäpp?
Precis så jävla knäpp att jag tänker på min egen död
flera ggr om dagen.
Jag tror jag måste sova litegrann o släppa mina tankar
lördag 26 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Säg vad du vill