Skumt

Är lite sådär, vad ska man säga, självmordsbenägen?
Nä, just kidding!!
Men jag är sorgsen, över min halsduk.
Ni vet den som torkar o hindrat många tårar,
den som fått alla onda tankar bort, samma som den
som gjort att jag haft honom mig nära.
Jag är snart klar med den!
Inne på sista nystanet, och det känns fruktansvärt
vemodigt. Vad ska trösta mig nu alla nätter?
Vad ska skingra mina tankar? Hur ska jag överleva
denna biten? För på ngt sätt, har halsduken varit för mig
som en snuttefilt är för ett barn, och nu är den snart klar.
Visst ska jag använda den, men, allt det där praktiska,
att göra den, är ju snart borta.
Men för mig, kommer den nog alltid vara min livboj,
på ett eller annat sätt, och, den kommer alltid vara min sorge
halsduk. Var gång den används, är det för dig lillebror, för på
ngt sätt, är det en viktig länk. En länk i min överlevnad.
Jag saknar dig och älskar dig, så långt att jag hoppas du känner den,
vart du än är!