Och man börjar nästan känna sig kall inom en,
hittar man det här, och allt smälter igen.
Ni vet, för mig känns det som om alla glömt,
gått vidare, skiter i vilket.
Men jag lever kvar i samma mardröm varje dag,
varje sekund, varje minut, medan många tycker " ryck upp dig",
det har ändå gått 5 månader.
Ja för dom, men för mig, är varje dag fortfarande fylld av sorg,
av undringar, av saknad, av kärleken och av hatet.
Har ninte varit där, kan ni inte förstå,
men ni kan väl iaf försöka?
Tack Ansan ♥ , du värmde verkligen upp mitt frusna jag,
jag tror inte du ens kan ana hur mycket.
☆Kramar till alla som vill ha ☆
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Folk som verkligen brydde sig och som verkligen älskade honom, glömmer aldrig.
SvaraRaderaDe kanske bara skjuter undan känslorna försöker tränga bort allt för att inte behöva visa sig svaga, och slippa prata om vad de verkligen tycker och tänker.
Jag kommer aldrig glömma Danne iaf <3
Han finns alltid i tankarna.
Kram