10 mån

Utan dig,
pang bom slog det på mig,
som en storm av tårar,
som en vind av känslor,
sveps jag med utan en chans att hejda mig.
Kan fortfarande inte förstå,
att du inte är här,
du kommer inte tillbaka,
du är ju faktiskt död.
Jag vet att det är så,
att jag aldrig någonsin får
träffa dig igen, aldrig höra din röst igen,
därför efterlyser jag här,
HAR NÅGON MIN LILLEBRORS RÖST INSPELAD?
Jag minns knappt hur den låter, jag måste få
höra den igen, på ngt sätt

Att vara i mataffären

Och plötsligt stå vid gravljusen slår blixten ner
och man inser hur overkligt allt är.
Jag står och väljer ut vilket gravljus
jag ska köpa till min lillebrors urnplats.
*Skakar på huvudet*
Min lillebror ska inte vara död, han är ju yngre än mig,
så kan man inte dö.
Man f å r i n t e dö före sina föräldrar, före sina äldre syskon,
före sina äldre släktingar.
Det är inte så det ska vara. Jag som storasyster
ska inte behöva köpa ett gravljus att pynta för att sätta
där min lillebrors kropp som är aska ligger.
Fortfarande letar jag efter honom i varje gatuhörn på söder,
vänder mig om efter alla röda kepsar,
slutar aldrig hoppas, fast jag egentligen vet,
att jag aldrig kommer hitta dig hipp som happ.
För jag såg dig dö, jag var där, men ändå vill jag inte tro
på det.