I tårar

Fick hem min nya nalle i dag, då jag suger på teknik
så satt jag o knappa in de nr jag ville ha kvar för hand
när jag plötsligt kommer till lillebror.
Lägga över o fortsätta plåga mig själv?
Eller försöka gå vidare och släppa på iaf en sak.
(har jag berättat att på min nalles display har jag den
sista bilden på lillebror, i min plånbok är hans
dödsannons det första jag se, varje dag måste
jag ha på mig ngt som varit hans. Och halsbandet
runt halsen, som var det sista han hade på sig, det tar jag aldrig
av mig, tror hela min världe skulle rasa om jag gjorde det)
Stod ute i köket o gjorde mat, tårarna bara föll, jag var skit ledsen
samtidigt som jag tyckte jag själv var en idiot.

Vad tror ni jag gjorde med numret?

När det är som kallast ute

Och man börjar nästan känna sig kall inom en,
hittar man det här, och allt smälter igen.
Ni vet, för mig känns det som om alla glömt,
gått vidare, skiter i vilket.
Men jag lever kvar i samma mardröm varje dag,
varje sekund, varje minut, medan många tycker " ryck upp dig",
det har ändå gått 5 månader.
Ja för dom, men för mig, är varje dag fortfarande fylld av sorg,
av undringar, av saknad, av kärleken och av hatet.
Har ninte varit där, kan ni inte förstå,
men ni kan väl iaf försöka?

Tack Ansan ♥ , du värmde verkligen upp mitt frusna jag,
jag tror inte du ens kan ana hur mycket.

☆Kramar till alla som vill ha ☆

5 månader

Har gått o passerat.
Hade ingen möjlighet att komma i fredags
men jag var hos dig i går.
Fast det visste du nog för enligt Leia flög
du med oss på bussen in till hbg.
Det var kallt ute så det blev ett kort besök,
men vi satte våra traditionella ljus, och snackade en stund.

Saknar dig då mycket, varje dags funderingar på varför
och hur spökar fortfarande, sömnen är kass som fan igen,
och jag är alldeles tom, är en så stor bit som saknas mig.
DU, min enda lillebror, skulle ju varit här hos mig

Tomt

Fina lillebror, i dag var det tomt utan dig,
du fattades hela mig, och jag vet hur kul
du hade tyckt det var.
Vi firade mormor i dag, en överrasknings middag
på Tycko..du hade älskat det. Du hade gillat att få träffa alla,
snacka massa skit, och bara synas.
Men du var inte där, och det gör så jävla ont,
att du inte var där, du kommer aldrig vara med igen,
på någotting, någonsin, och jag var inte beredd på hur
ont det skulle göra, på hur tomt det var, utan dig.
Alla satt och var lyckliga, snackade och bara var,
när jag inte hade koll på busrumpan, vandrade mina tankar till dig,
och saknaden stack i hjärtat, tårarna brände i ögonlocken,
och jag önskade allt bara var annorlunda.
Jag önskar allt vore annorlunda, att du var här,
hos oss, tills vi dog, inte att du skulle dö före oss,
det är inte så det ska vara, det är fel, så jävla fel!

Håll ett vakande öga på mormor på hennes resa,
se till så hon kommer hem hel, för jag skulle
inte orka något annat.

Skumt

Är lite sådär, vad ska man säga, självmordsbenägen?
Nä, just kidding!!
Men jag är sorgsen, över min halsduk.
Ni vet den som torkar o hindrat många tårar,
den som fått alla onda tankar bort, samma som den
som gjort att jag haft honom mig nära.
Jag är snart klar med den!
Inne på sista nystanet, och det känns fruktansvärt
vemodigt. Vad ska trösta mig nu alla nätter?
Vad ska skingra mina tankar? Hur ska jag överleva
denna biten? För på ngt sätt, har halsduken varit för mig
som en snuttefilt är för ett barn, och nu är den snart klar.
Visst ska jag använda den, men, allt det där praktiska,
att göra den, är ju snart borta.
Men för mig, kommer den nog alltid vara min livboj,
på ett eller annat sätt, och, den kommer alltid vara min sorge
halsduk. Var gång den används, är det för dig lillebror, för på
ngt sätt, är det en viktig länk. En länk i min överlevnad.
Jag saknar dig och älskar dig, så långt att jag hoppas du känner den,
vart du än är!

Tradition

Jag o Leia har en liten sak för oss,
var gång vi ska in till lillebror/morbror
dekorerar vi vars ett ljus till honom,
så det ser lite roligare ut.
Inte snyggare, utan bara roligare.
Och var gång, ser Leia fram emot
att åka in och sätta våra ljus o tända dom,
och babbla med morbror (läs:leka)
Är vi konstiga som försöker göra
det bästa av situationen? Fortsätter
minnas lillebror med glädje o kärlek
och låter Leia vara med där?
För på ngt sätt, är det viktigt för mig
att han får leva vidare, och den dagen jag själv är
död, hoppas jag Leia gör detta, med sina barn,
så han aldrig aldrig glömms bort.

Och detta gjorde vi i går, våra traditionella ljus,
för i dag ska vi till honom.

I 20 veckor

Har du nu varit död.
D ö d.
Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död Död död död död död död död död död död död död död död död död död död

Nej, det gör inte mindre ont för att jag skriver det,
men väl värt ett försök

[tompåord]

men full med känslor.
För 20 veckor sen,
kämpade du för ditt liv,
eller var det redan försent?
Aldrig kommer jag glömma orden
- Det kan inte bli bättre, det kan bara bli sämre,
palliativ vård.
Mer minns jag inte, för hjärnan o kroppen
slog bakut, men jag minns hur ont det kändes,
hur min kropp la av, jag minns hur jag hörde mitt
hjärta gå i sönder, och jag minns smärtan.
För den lever jag med än i dag.
Jag minns fredagen för 20 veckor sen,
för varje kväll, återspelas den igen,
om och om igen. Fredagen den 15 maj och
lördagen den 16 maj 2009, går på repeat i mitt huvud.
Om och om igen

Snart

Är jag hos dig igen lillebror, efter helgen kommer vi,
så då kan du "sparka boll o jaga" Leia igen.
Jag tror iaf hon följer med bort,
hon trivs hos dig,på ngt konstigt skruvat sätt,
det är nästan så jag tror hon känner av din närvaro där.
Det känns verkligen bajs att ni missar varandras uppväxt,
men jag lovar, jag ska hålla minnet av dig färskt för henne,
och häromdagen, sa hon faktiskt att hon älskar dig,
så jag tror hennes kärlek till dig kommer också vara evig.
Precis som min.